Poppis tyg

Häromdagen fyllde min kompis lilla dotter 1 år. "Hennes" (eller är det mammans?) favoritfärg är grönt, så de sista bitarna jag hade av detta fina tyg kom väl till pass. Storebror blev grön av avund (moahahaha, nej jag är inte från Göteborg...) när han såg tyget. Han har helt glömt bort att  han haft en egen tröja i detta och bönade och bad om en tröja till sig. Tyget som var kvar räckte absolut inte till det men ett par kalsonger har jag lovat honom. :) Jag tror inte att detta tyg finns kvar i produktion och jag skulle hur som helst inte beställt mer då jag redan sytt mycket i det och själv börjar tröttna på det.

Modellen på tunikan tycker jag själv är praktisk. Den har lång användningstid då den kan vara både en klänning och en tröja. De långa muddarna gör att ärmlängden går att reglera ganska bra också.

Hm... vid en närmare titt på bilden ser man en liten dreggelfläck mitt fram på tunikan, efter att jag provat den på min egen lillskrutt för att få en uppfattning om storleken. Inget jag noterade vid fotograferingen och nu är den redan ivägskickad så några nya bilder kan jag inte ta. Men alltså... tunika med dreggel. (Hoppas det inte syntes när paketet öppnades!)

Så rätt men ändå så fel

Storebror har länge önskat sig en rosa klänning. Jag tror att det är mycket klänningar och mycket rosa på förskolan och han ser att man får extra uppmärksamhet och beröm för kläderna om man har dessa attribut. Jag blir så trött på att tjejerna ska vara så utpräglat tjejiga och få kommentarer om sitt utseende redan när de är fyra år. Men det är en helt annan diskussion (som jag i och för sig skulle kunna skriva kilometerlånga texter om).

Hursomhelst. Klart grabben ska ha en klänning om det är det han vill. Tillsammans gick vi noga igenom hur den skulle se ut. "Som Hildas", var första önskemålet. Därifrån kom vi fram till en enfärgad rosa klänning med korta ärmar och gröna muddar. Brist på både sömn, tid och mycket annat har gjort att projektet dragit ut på tiden onödigt länge men nu är klänningen äntligen klar. Så som sonen tjatat om detta kände jag mig ganska säker på ett varmt mottagande. Men icke. Klänningen var för lång. Ärmarna var för långa. Det var inte sååå den skulle se ut... Innan han ens provat den. Suck, nu lägger jag ner sömnaden till storebror ett tag. Det går helt enkelt inte att lyckas.

Lillebror kan lägligt nog inte protestera än... :)

Hur blir man vän med kantband?

Jag har gjort ett första försök att sy en liten förklädesklänning. Har inte så många flickor att sy till - fattar inte att alla vi känner bara har pojkar?? Men nu har jag en försökskanin bland vännerna. :)

Gillar den här modellen, mönstret är från Ottobre nr 1/2012. Men så är det de där j-a kantbanden som jag aldrig får till i svängarna. Man borde väl kunna vändsy såna här modeller också, men frågan är om det blir bättre?

Och hur gör man med knapparna när den är vändbar? Om man sätter knapparna på ena sidan så blir det ju inte snygg på den andra sidan. Fast man kan ju inte sätta knappar på båda sidorna, det blir alldeles för hårt och tjockt.

Tja, tips på den här sortens klänningar mottages tacksamt. De ser alltid så fina ut på allas bloggar!