Kalsongen - den nya dregglisen

Innan har dregglisar varit min lösning på hur man gör sig av med små bitar av trikåtyger. Men nu har jag hittat ett projekt där man kan använda ännu mindre bitar - och ändå få ut ett plagg som passar på större barn. (Bebistiden är ju trots allt begränsad även om dregglisarna går åt som smör i solsken här hemma just nu.) Kalsonger! Mönstret är från Ottobre nr 1/2013 och de är enkla att sy. Då man syr ihop med coversömmar blir det dessutom minimalt med sömmar som kan skava på insidan. Jag har dock fuskat och sytt på linningen med overlocksöm. Varför vet jag egentligen inte nu. Det verkade enklast just i stunden men det borde ju vara lika enkelt med cover...? Så behöver man inte trä om maskinen heller. Nåja.

Återbruk av återbruk

Köpte en enfärgad body på second hand och gav mig på tygtryck... Har testat några gånger tidigare och inte alls blivit nöjd med resultatet. Samma sak denna gång. Trycket blir ojämnt och fult trots att jag denna gång faktiskt tog mig tid att provtrycka några gånger först och tyckte att det såg bra ut. Suck. Jag tror jag ger upp detta nu. (Eller är det någon som kan komma med ett supertips på hur man gör??)

Istället satte jag en applikation över. Det blommiga tyget är en favorit och kommer från en gammal gardin. Och nu är jag nöjd med resultatet! Det känns mycket bättre än vad ett tygtryck skulle kunna bli. Slutet gott, allting gott. Och mycket återbruk blev det.

Gamla hederliga pärlplattan

Åh, ibland är det lite härligt med VAB. Särskilt om barnet inte är särskilt sjukt och man får pyssla tillsammans... Mönster till olika motiv för pärlplattor hittar man på bl a Pinterest. Lika kul för vuxna som för barn. :) 

En till!

Ja, den här halsvärmaren var ju så rolig att både virka och använda så jag gjorde en till. Valde senapsgult den här gången, helt wild & crazy för att vara jag. Jag passar ju inte alls i färgen men tycker att den är så himla fin och höstig. Är om möjligt ännu mer nöjd med denna än den förra. :)
(Visst är det härligt med självbelåtenhet?)

På stickorna just nu...

Äldsta sonen önskar sig en likadan tröja som lillebror har, fast i grönt. Det viktigaste är "diamanterna" till ögon och jag misstänker att jag skulle kunna sy på några pärlor på vilken tröja som helst för att göra honom nöjd. Men jag gillar verkligen uggletröjorna och tycker att grönt var ett utmärkt färgval så jag satte genast igång när jag fick "beställningen". Innan någon hinner ändra sig. Garnet är Debbie Bliss Rialto Aran, ett underbart merinogarn.

Roligt!

Åh, det här var ett så roligt projekt! En virkad halsvärmare av skönaste garnet (Drops Merino Extra Fine), som gick snabbt att göra och som verkligen känns kul att använda. Gratismönstret finns här. Och jag har redan börjat på en till.

Ett fynd, äntligen

Loppis är inte vad det har varit när man flyttar från en liten stad i Norrbotten till huvudstaden. Här vet liksom alla vad som är värt något och chanserna att riktigt fynda är nästan obefintliga. Men häromdagen kom jag över de här prylarna för sammanlagt 45 kr på Myrorna. Känner mig nöjd och taggad på loppis igen.

Krukan är gjord av min favoritdesigner på Upsala Ekeby, Mari Simmulson. Förutom att korklocket (som jag antar funnits) saknas så är den felfri. Tyget känner jag så väl igen men kan inte sätta fingret på vad det är. Det måste vara så att jag har det i någon annan färgställning i mina gömmor. Eller så har jag kanske sovit i ett likadant påslakan när jag var barn? Jag såg direkt en klänning till mig själv framför mig när jag hittade det. Och kaffekopparna. Kaffekopparna! Storebror och jag har varsin på frukosten och han älskar dem också.

Höstens höjdpunkt

Sådärja. Då har man ännu en gång med bankande hjärta och i ett lyckorus gjort av med en förmögenhet på symässan. Haha... nejdå, riktigt så illa var det väl inte. Men jag hade faktiskt ingen plan på att hålla igen denna gång. Har ju just börjat komma igång igen med att sy, så det är lika bra att ladda upp när man ändå är där!

Mycket orutinerat att gå på söndagen då försäljarna är trötta och de finaste tygerna slut men i år var det den enda dagen som funkade. Och jag är mycket nöjd med dagen, trots allt.

Här är (ett litet axplock av) det jag köpte...

Längst bak till vänster: enfärgad velour och jersey från Kameleont design, till höger: velour från Andersson & Hjalmarsson. Valtyget framme till vänster kommer från Tyglycka och de tre tygerna längst fram till höger från Znok design. 

 Jag har på sistone ägnat en betydande del av min fritid åt Ravelry (stickcommunity) och gjort upp planer på vad som ska stickas framöver. Detta garn (Malabrigo Sock) ska bli en sån här tröja, har jag tänkt.

De här handgjorda knapparna tyckte jag var lite söta. Och när jag hörde att det är ett kvinnokollektiv i Afrika som försörjer sig på att göra dessa så köpte jag ett helt gäng utan att riktigt veta vad jag ska använda dem till...

Presentpåsar

Roade mig med att vika presentpåsar av tapetbitar häromdagen. Det blev ganska snyggt, om jag får säga det själv... fast kanske lite väl guldigt! :)

Idén fick jag på Pinterest. Fast följde sen inte instruktionen alls. Om du vill kolla in mig på Pinterest så finns jag här.

Elefantbody

. 

 Tja. En enkel body till lillebror. Han har enorma mängder med kläder, så det är verkligen inte så att han behöver något nytt. Men det är ju roligt att ge honom något nysytt och fräscht också så att han inte bara behöver gå i ärvda kläder (som dessutom sannolikt var köpt på second hand från början). Och roligt att få sy lite, förstås...

Elefanttyget är ett av mina favoriter, från Jofotex. Mönstret till bodyn kommer från någon Ottobre. Väldigt enkelt och med bra passform. Gillar de små korta benen på den också.

Otursförföljd

Åh, den där lilla koftan ser ut att vara snabb och enkel att göra!, tänkte jag. Blev inte riktigt så.

Jag använde ett mönster från Garnstudio och eftersom jag läste det direkt på hemsidan så hade jag inte en tanke på att kolla om några rättelser gjorts för mönstret. Jag har tagit för givet att det mönster som ligger ute korrigeras direkt om några fel upptäcks. I och med denna utläggning så har ju även ni listat ut nu att så inte är fallet. Alltså fick jag göra om en hel del efter att ha klurat länge på vad tusan det var jag inte förstod i mönstret...

När det till sist återstod 5 cm att virka på bakstycket (den sista delen) tog garnet slut. Detta trots att jag hade kollat virkfastheten och bytt till en mindre virknål än vad som angavs för att jag skulle få rätt mått. Eftersom jag inte haft någon möjlighet att besöka en garnaffär på länge så fick jag beställa ett enda nystan på nätet för att göra klart koftan (fast det blev ju lite andra garner också, förstås. Win-win för affären, så att säga...). Fick ett mejl med en bekräftelse där det stod att de skulle skicka garnerna inom 5 dagar. Två veckor senare efterlyste jag min beställning via mejl men fick inget svar. Ytterligare några dagar senare ringde jag butiken som berättade att ett av de andra garnerna som jag beställt var slut och därför hade de inte skickat några av garnerna. Suck.

Detta lilla enkla projekt har tagit veckor att få klart och jag började nästan befara att lillebror växt ur koftan, så snabbt som han lägger på sig! Men, den passade fint och hade t o m lite utrymme att växa i.

Garnet är Drops egna Merino Extra Fine. Underbart mjukt och skönt. De knallgröna knapparna hade mamma fyndat på någon utförsäljning och tagit med till mig. Det är nog första gången jag virkar ett klädesplagg med passform så att säga. Har mest hållit mig till amigurumis och sjalar tidigare. Det är ju riktigt roligt att virka (särskilt när det flyter på) och går snabbare än att sticka tror jag. Jag går och funderar om jag ska våga ge mig på ett projekt till mig själv. En kofta, kanske?

Poppis tyg

Häromdagen fyllde min kompis lilla dotter 1 år. "Hennes" (eller är det mammans?) favoritfärg är grönt, så de sista bitarna jag hade av detta fina tyg kom väl till pass. Storebror blev grön av avund (moahahaha, nej jag är inte från Göteborg...) när han såg tyget. Han har helt glömt bort att  han haft en egen tröja i detta och bönade och bad om en tröja till sig. Tyget som var kvar räckte absolut inte till det men ett par kalsonger har jag lovat honom. :) Jag tror inte att detta tyg finns kvar i produktion och jag skulle hur som helst inte beställt mer då jag redan sytt mycket i det och själv börjar tröttna på det.

Modellen på tunikan tycker jag själv är praktisk. Den har lång användningstid då den kan vara både en klänning och en tröja. De långa muddarna gör att ärmlängden går att reglera ganska bra också.

Hm... vid en närmare titt på bilden ser man en liten dreggelfläck mitt fram på tunikan, efter att jag provat den på min egen lillskrutt för att få en uppfattning om storleken. Inget jag noterade vid fotograferingen och nu är den redan ivägskickad så några nya bilder kan jag inte ta. Men alltså... tunika med dreggel. (Hoppas det inte syntes när paketet öppnades!)

Leka bör man

Här har det varit tyst, både vad gäller återbruksutmaningen och annat pyssel. Symaskinshaveri, försenade garnleveranser och den allmänna och ständiga bristen på tid hör till förklaringarna. Och nu är det måndag igen och dags för återbruksutmaningen! Ett litet bidrag har jag att visa. Barn behöver ju så klart vara varma och få mat i sig i första hand men jag tror också att det är oerhört viktigt med lek för att barn ska utvecklas. Därför får en lite drake följa med till Rumänien när jag ska skicka mitt bidrag. Mönstret till denna kommer från världens bästa virkbok, "Välkommen till virkligheten" av Annika Messing och är virkad i bomullsgarn från loppis.

Fler bidrag i Klockarbarns Återbruksutmaning hittar ni här.

Höstliga presenter

En vän fyllde nyligen år och trots att hon ska spendera några veckor i Australien snart (nej, jag är inte alls avundsjuk, inte alls!) så fick hon en värmande present. Hon kommer ju tillbaka till hösten! Handledsvärmare är verkligen det bästa sättet att hålla händerna varma när man sitter och skriver på datorn hela dagen tycker jag. Mönstret kommer från boken Pulsvärmare - en inspirationsbok av Birgitta Adolfsson, en riktig favorit hos mig.

Till kompisens lilla dotter skickade jag med en mössa och dregglis i favoritfärgen grönt.

Stor och varm... och stickig?

Dags att ta uti med alla oavslutade projekt som fyller upp mitt pysselrum och tar plats och energi! Har t ex ett helt gäng med färdigstickade sjalar som jag bara inte har orkat blocka (dvs spänna upp så att de får rätt form) så de har blivit liggande i en låda i flera år. Galet. Först ut blir denna flerfärgade sjal. Den är stickad i Kauni-garn.

Och vad stor den blev när jag hade blockat den! Nästan lite opraktiskt... Men den lär väl värma skönt till hösten. Hoppas den inte sticks för mycket, jag är ganska känslig mot ull (tyvärr).

Åtta i rad

Klockarbarns utmaning "Återbruk för värme" gav mig en spark i baken att sy upp lite gamla tyger som ligger i skåpen. Jag behöver verkligen rensa och minska storleken på tyglagret! Veckans resultat är åtta par byxor i olika storlekar (50-74) som ska värma små barn i Rumänien.

Det blå velourtyget är ett loppisfynd. Det randiga tyget kommer från en slaktad tröja - tänk att det kan bli 2 par byxor av en tröja! Även det "mellanblå" tyget kommer från en slaktad tröja. Det är bara de blå byxorna med randig mudd som är gjorda av helt nytt tyg. En restbit som jag hade kvar sen länge.

Det lättar lite men ännu har jag kvar mycket mycket tyg som jag ska se till att använda! Sen är det ju snart syfestival igen och då måste det ju finnas plats i skåpen.... :)

Mer till Rumänien

En till filt som ska skickas till behövande i Rumänien (via Slättmissionens hjälpande hand). Stickad av restgarner i mjuk akryl. Jag fick inte till det helt med kanten i mormors"rutor", den yvar sig lite. Men det får duga ändå...

Blommande

Ballongbyxor, modell lite smalare till lillkillen. När jag var liten hade vi påslakan i det här tyget, fast en blå/turkos färgställning. Jag har letat efter just de färgerna men inte hittat det och mamma, som annars sparar på det mesta, hade gjort av med de påslakan vi hade. Men denna färgställning är också fin och jag blev glad när jag hittade ett lakan på loppis. Nu blev jag nästan sugen på att göra något åt mig själv av biten som är kvar. fast lite von Trapp-känsla är det ju att gå klädd i sina gamla påslakan.... :)

Byxorna tog sisådär 10 minuter att sy. Jag var smart (läs lat) nog att använda kanalen som fanns längst ned på tyget till benavslut och trädde bara i ett resårband där istället för att göra muddar.

Höstens färger

En sjal i all sin enkelhet. Stickad i Kaunigarn med en liten virkad picotkant i samma garn runt om. Denna fick min moster i födelsedagspresent. Färgerna påminner mig om att det snart är höst... jag gillar verkligen hösten! Det är skönt när det blir lite svalare och klar luft. Alla de vackra färgerna i naturen och de vanliga rutinerna och vardag igen. Tryggt och bra och alltid en möjlighet till någon slags nystart. Ni vet, det där nya livet som man alltid ska börja där man motionerar mer, lagar mat från grunden, har ordning på sina papper och det.

Overall, eller vad?

Tyget "Hej sa Petronella" inhandlades på syfestival för ett par-tre år sen. På den tiden då jag fortfarande trodde att jag sydde mycket. Storebror som då älskade Petronella-sången har hunnit bli lite för stor för detta tyg, tycker jag. Men så bra att lillebror kommit och kan kläs i det då!

Tidigare har jag inte gjort såna här hela bodysuits då jag tyckt att de mest ser ut som pyjamasar. Men nu har jag kommit på att de är världens smidigaste plagg utan några glipor eller resår som sitter åt någonstans. Och skillnaden mellan pyjamas och bodysuit är, enligt mig, muddarna. Om man sätter kantband i ärm- och benslut istället för mudd så ser det inte lika mycket ut som pyjamas längre.

Jag gjorde om ett Ottobremönster genom att förlänga ärmarna och benen och sätta kantband istället för muddar. Till storebror har jag alltid smalnat av modellerna på bredden också men lillebror har en annan kroppsform så här behöll jag originalstorleken. Dock tänkte jag inte på att det kan bli lite "fladdrigt" i ärmar och ben utan mudden så på nästa suit (finns det verkligen inget vettigt svenskt ord för detta plagg? Overall?) tar jag nog in lite på vidden överallt. Och så glömde jag att man behöver förlänga lite i överdelen (för ryggen alltså).

Så med alla dessa små missar får det kanske bli en pyjamas trots allt? Det återstår att se hur den sitter på, ännu är det någon storlek för stor.

De bruna kantbanden gjorde jag av en t-shirt som jag själv kasserat. Jag gillar återbruk.